som en fågel..

Som en fågel som just lärt sig flyga på nya höjder, störtar jag lika fort ner i marken.. på botten i hopp om att det var min tur att få sväva på molnen.


dagens låt: Plain white T´s - A lonely september


nu har bror farit.. och sedan tog all mening med att vara kvar här tog slut imorse.

det är verkligen inte min dag idag.. och på toppen av moset såå vart jag stående med min bil mitt i skogen..mamma och pappa fick komma och bogera mig. som att de kunde bli nå värre.

men man ska väl nångång lära sig att man inte ska förvänta sig nått här i livet?
det kommer alltid vara en ständig uppförbacke!

yeeey livet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0